Kemisk sympatektomi: vad innebär behandlingen?

Table of Contents

1. Inledning
2. Vad betyder kemisk sympatektomi?
3. När används behandlingen och hur hänger den ihop med svettning?
4. Hur går en kemisk sympatektomi till?
5. Vilken effekt kan du förvänta dig?
6. Vilka risker behöver du känna till?
7. Är kemisk sympatektomi samma sak som ETS?
8. Vilka alternativ finns vid överdriven svettning?
9. Vad behöver du få svar på innan du bestämmer dig?
10. Ett tydligt nästa steg
11. Vanliga frågor

Inledning

Kemisk sympatektomi innebär att ett ämne injiceras för att påverka sympatiska nerver. Dessa nerver medverkar bland annat till att reglera svettning och blodkärlens sammandragning. Begreppet används dock för olika behandlingar, från tillfällig nervblockad till behandling som avsiktligt skadar nervvävnad.

Om du söker information på grund av överdriven svettning är den skillnaden avgörande. Namnet säger inte ensamt vilket ämne som används, hur länge effekten kan vara eller om behandlingen är lämplig för dina svettbesvär. Be därför den behandlande läkaren förklara den planerade metoden och dess syfte innan du tar ställning.

Vad betyder kemisk sympatektomi?

Det sympatiska nervsystemet är en del av det nervsystem som styr kroppsfunktioner utan att du behöver tänka på dem. Svettning är en sådan funktion. Sympatiska nerver påverkar också blodkärlen, vilket förklarar varför behandlingar riktade mot dessa nerver förekommer både inom smärtvård och vid vissa cirkulationsbesvär.

Vid kemisk sympatektomi förs en nål fram till området kring utvalda sympatiska nerver. Det som injiceras och syftet med injektionen avgör vilken behandling det handlar om. Ordet "kemisk" anger alltså inte ett bestämt läkemedel eller en bestämd varaktighet.

Neurolys betyder att nervvävnad bryts ned eller skadas. En sådan behandling ska inte förväxlas med en vanlig bedövningsinjektion, även om båda ibland beskrivs med samma övergripande term.

Ordet lumbal betyder att behandlingen görs i ländryggsområdet. Om det står "lumbal kemisk sympatektomi" i en remiss behöver du fortfarande få veta vilket ämne som ska användas och varför. Ordet anger inte vilken diagnos du har eller vilket resultat du kan förvänta dig.

När används behandlingen och hur hänger den ihop med svettning?

Kemisk påverkan av sympatiska nerver förekommer vid utvalda smärttillstånd och vissa cirkulationsbesvär i benen. Målet kan exempelvis vara smärtlindring eller påverkan på blodkärlens sammandragning. Behandlingen kräver en individuell specialistbedömning.

Smärta, kalla fötter och svettning har inte nödvändigtvis samma orsak. Sådana symtom räcker inte för att själv avgöra vilken behandling som behövs. Om du har läst om en behandling för bensmärta behöver läkaren förklara om informationen är relevant för dina svettbesvär.

Om du söker hjälp för hyperhidros

Hyperhidros är ett tillstånd där svettningen är överdriven och inte står i proportion till situationen eller aktiviteten. Känslor och stress kan påverka svettningen, liksom värme och fysisk aktivitet. Att svettningen blir tydligare när du är nervös utesluter alltså inte hyperhidros, men en diagnos kräver en individuell medicinsk bedömning.

Besvären kan innebära att provpapper blir blöta och går sönder när du skriver, eller att skor fortfarande är genomvåta när du behöver använda dem igen. När sådant återkommer kan det vara förståeligt att börja undersöka mer ingripande behandlingar. Beskriv gärna de konkreta problemen vid vårdbesöket, så att samtalet handlar om vad svettningen faktiskt hindrar dig från att göra.

Kemisk sympatektomi har beskrivits vid lokal överdriven svettning. Det innebär däremot inte att en metod som används mot smärta automatiskt är lämplig mot handsvett eller fotsvett. Bedömningen behöver gälla ditt behandlingsområde, dina besvär och den specifika metod som övervägs.

Hur går en kemisk sympatektomi till?

Behandlingen görs inom specialistvården, inte hemma. Vid en lumbal behandling förs en nål mot sympatiska nerver nära ländryggen. Nerverna ligger nära, men utanför, själva ryggradskanalen. Röntgen eller datortomografi kan användas för att vägleda nålen.

Det praktiska förloppet beror på metod och klinik. Inför behandlingen behöver du få följande moment förklarade:

1. Planering och genomgång. Läkaren beskriver syftet, vilket ämne som ska injiceras och vilka risker som gäller. Du får instruktioner om förberedelser och hemgång.
2. Placering och bedövning. Personalen förklarar hur du ska ligga och vilken bedövning som planeras.
3. Nålplacering och injektion. Läkaren placerar nålen nära de avsedda nerverna, med bildvägledning när det ingår i metoden, och ger injektionen.
4. Observation och hemgång. Du får veta hur du ska följas efter injektionen, vilka symtom du kan behöva vara uppmärksam på och hur uppföljningen ordnas.

Behovet av lugnande läkemedel, observationstid och hjälp hemma varierar. Utgå därför inte från att instruktioner från en annan klinik gäller för dig. En beskrivning av en lumbal injektion säger inte heller hur en behandling på en annan nivå ska utföras.

Berätta om dina läkemedel, allergier, tidigare ingrepp och sjukdomar. Ändra inte din medicinering på egen hand. Be kliniken om tydliga besked om mat, dryck, bilkörning och om någon behöver följa med dig hem. Instruktionerna ska anpassas till den behandling du ska få.

Vilken effekt kan du förvänta dig?

Effekten behöver bedömas utifrån både diagnosen och det som injiceras. En tillfällig blockad med lokalbedövningsmedel och en nervskadande behandling med fenol eller alkohol har inte samma syfte eller konsekvenser.

Vid neurolys är målet en mer långvarig påverkan på nerverna. Det betyder inte att behandlingsnyttan säkert varar livet ut. Samtidigt ska du inte utgå från att nervpåverkan enkelt går att återställa om resultatet blir oönskat.

Be läkaren skilja mellan följande frågor:

• Vilken förändring försöker behandlingen åstadkomma?
• Hur stor nytta är rimlig att förvänta sig för just din diagnos?
• Hur och när ska resultatet bedömas?
• Vilka följder kan finnas kvar även om den önskade effekten uteblir?

Vid hyperhidros behöver uppföljningen handla om svettningen och dess praktiska konsekvenser. Att kunna skriva utan att pappret blir genomblött är exempelvis ett konkret mål. Ett resultat från behandling av cirkulationsrelaterad bensmärta säger inte hur mycket svettningen kommer att minska.

Fråga också vad nästa steg blir om effekten är otillräcklig. Du behöver veta om läkaren då föreslår fortsatt utredning, en annan behandling eller någon form av upprepad behandling.

Vilka risker behöver du känna till?

Riskerna beror på var injektionen ges, vilket ämne som används och hur behandlingen utförs. En injektionsbehandling är inte riskfri bara för att den inte innebär en öppen operation. Du behöver få information om riskerna med den injektion som planeras för dig.

Möjliga komplikationer omfattar:

• Ömhet eller obehag vid insticksstället.
• Blödning och infektion.
• Tillfällig svaghet eller domningar i den berörda kroppsdelen.
• Oavsiktlig skada på närliggande nerver eller blodkärl.

Efter lumbal sympatektomi kan även brännande eller stickande smärta uppstå, exempelvis framtill på låret. Det kallas ibland postsympatektomineuralgi. Be kliniken förklara hur sådana besvär ska hanteras och när du ska höra av dig.

En blockad med lokalbedövningsmedel och kemisk neurolys har delvis olika risker. Fråga vilka reaktioner som kan vara övergående och vilka komplikationer som kan få långvariga följder. Be också läkaren förklara vilka risker som är särskilt relevanta utifrån dina medicinska förutsättningar.

Efter behandlingen

Följ klinikens instruktioner om hemgång och aktivitet. Be före hemgång om ett telefonnummer och besked om vart du ska vända dig utanför öppettid. Du behöver också veta vilka symtom som kräver kontakt samma dag.

Kontakta behandlande klinik eller vården vid tilltagande smärta, feber, nytillkommen svaghet eller andra oväntade symtom. Vid snabbt tilltagande eller uttalade besvär ska du söka akut vård. Vänta inte till ett planerat återbesök med sådana symtom.

Är kemisk sympatektomi samma sak som ETS?

Nej. ETS står för endoskopisk torakal sympatektomi och är ett kirurgiskt ingrepp mot sympatiska nerver i bröstkorgen. Kemisk sympatektomi använder i stället en injektion för att påverka nerver. Metoderna ska inte betraktas som utbytbara.

Vid ETS är kompensatorisk svettning en central risk. Det innebär att ny överdriven svettning uppstår på andra delar av kroppen. Den kan vara en allvarlig och långvarig nackdel, även om svettningen i det ursprungliga området minskar.

ETS är ett irreversibelt ingrepp. Ett beslut kräver en grundlig diskussion med en kvalificerad kirurg, där även mindre invasiva alternativ och tidigare behandlingsförsök gås igenom.

Riskuppgifter för ETS kan inte utan vidare överföras till en viss kemisk injektionsbehandling. Fråga därför vilka risker för förändrad svettning och andra bestående följder som gäller för den metod du erbjuds. Att båda behandlingarna riktas mot sympatiska nerver betyder inte att riskernas omfattning är densamma.

Vilka alternativ finns vid överdriven svettning?

Vid hyperhidros kan bland annat antiperspiranter, läkemedel, botulinumtoxin och jontofores vara relevanta att diskutera. Valet beror på behandlingsområde, besvärens omfattning, medicinska förutsättningar och vad du redan har provat. Be om en jämförelse som omfattar förväntad nytta, möjliga biverkningar och hur behandlingen behöver upprepas.

Jontofores skiljer sig tydligt från sympatektomi. En särskild maskin ger en svag elektrisk ström med justerbar strömstyrka. Behandlingen innebär ingen injektion mot sympatiska nerver och används för att minska svettning i det behandlade området.

Så fungerar jontofores med SE30

Vid behandling av händer eller fötter placeras de i vattenbad med anslutna elektroder. En elektrod är den del som leder strömmen. Elektroderna ska täckas helt av de medföljande, genomblöta handdukarna så att huden inte kommer i direktkontakt med metallen under behandlingen.

För armhålorna används i stället vattenindränkta elektrodfickor som täcker elektroderna helt och placeras mot huden. Fickorna ska vara genomblöta. Strömmen leds genom vattnet och huden mellan elektroderna och passerar genom kroppen. Använd drickbart vatten enligt bruksanvisningen, utan tillsatser.

Målet är minskad svettning i behandlade händer, fötter eller armhålor. Behandlingen minskar inte svettningen i hela kroppen. Exakt hur jontofores minskar svettningen är inte helt klarlagt.

Börja med låg strömstyrka och välj individuellt den högsta nivå som känns behaglig och inte gör ont, inom bruksanvisningens tillåtna inställningar. Behandlingen ska inte göra ont, men milt obehag eller stickningar kan förekomma. Vid smärta avbryter du behandlingstillfället och justerar strömstyrkan enligt bruksanvisningen till en behaglig nivå innan du fortsätter.

Jontofores botar inte hyperhidros, men regelbundna underhållsbehandlingar kan ge mycket god långsiktig kontroll eller minskning av svettningen. Resultatet varierar mellan personer. Till skillnad från en behandling som avsiktligt skadar nervvävnad innebär jontofores en återkommande behandlingsrutin för att bibehålla resultatet.

När ska SE30 inte användas?

Använd inte jontofores med SE30 vid:

• Graviditet eller möjlig graviditet.
• Pacemaker eller implanterbar defibrillator, ICD.
• Metallimplantat i strömmens väg.
• En spiral som innehåller metall, vid behandling av fötterna.
• Skadad hud i behandlingsområdet som inte kan skyddas enligt bruksanvisningen.

En spiral som innehåller metall begränsar endast behandling av fötterna. Händer och armhålor kan behandlas om inga andra kontraindikationer gäller.

Huden ska vara intakt. Bruksanvisningens avgränsade undantag gäller små skärsår som täcks med ett tjockt lager vaselin. Avbryt om det gör ont. Undantaget gäller inte behandlingsorsakade hudreaktioner som behöver läka.

När behövs läkarbedömning före jontofores?

Rådgör med din ansvariga läkare innan behandling övervägs vid:

• Malign sjukdom, det vill säga cancer, i behandlingsområdet.
• Hjärtsjukdom, exempelvis hjärtrytmrubbningar.
• Nedsatt känsel eller domningar i behandlingsområdet.
• Epilepsi eller annan sjukdom med krampanfall.

Läkaren behöver bedöma om behandlingen är lämplig för dig. Ett samtal innebär inte automatiskt att behandlingen är lämplig. Hidroxas kundservice kan hjälpa med maskinen, bruksanvisningen och frågor om ett implantats läge i strömmens väg, men ersätter inte en medicinsk bedömning eller upphäver ett användningsförbud.

Hudreaktioner och andra biverkningar

Jontofores kan ge torr hud, hudirritation, klåda, rodnad, blåsor och mindre brännskador. Stickningar i huden, domningar i musklerna och mindre, ofarliga elektriska stötar kan förekomma. Ökad svettning är vanligt under de första behandlingstillfällena, men ska inte användas för att förutsäga behandlingsresultatet.

Vid irritation, rodnad, klåda, blåsor eller brännskador ska behandlingen pausas tills reaktionen gått över och huden har läkt. Torr hud kan lindras med fuktighetskräm mellan behandlingstillfällena. Vid misstänkt kontaktallergi mot aluminium i elektroderna ska behandlingen avbrytas och både Hidroxas kundservice och vården kontaktas.

Vad behöver du få svar på innan du bestämmer dig?

Om kemisk sympatektomi har föreslagits behöver du förstå varför just den metoden övervägs. Beskriv vilka situationer svettningen stör och vad du hoppas kunna göra annorlunda. Att behöva byta mellan flera likadana arbetströjor för att dölja svettfläckar ger exempelvis läkaren mer konkret information än enbart ordet svettning.

Ta gärna med följande frågor till besöket:

• Vilken diagnos och vilket behandlingsområde gäller förslaget?
• Vad heter ämnet som ska injiceras?
• Är avsikten tillfällig blockad eller nervskadande neurolys?
• Vilka alternativ finns och varför föreslås denna behandling?
• Vilka följder kan vara bestående?
• Hur följs nytta och eventuella komplikationer upp?

Berätta också vad du redan har provat och vad som gjorde att du slutade eller inte fick tillräcklig hjälp. Det kan vara skillnad mellan att en behandling inte minskade svettningen och att den var svår att genomföra regelbundet. Båda uppgifterna är relevanta när nästa alternativ diskuteras.

Be om betänketid om något är oklart. Du behöver kunna skilja den möjliga nyttan från de följder som kan vara svåra att förändra efteråt.

Ett tydligt nästa steg

Kemisk sympatektomi är ett samlingsnamn som inte ensamt beskriver behandlingens innehåll eller varaktighet. Vid hyperhidros behöver en specialist bedöma om en sådan nervbehandling är motiverad och hur den förhåller sig till andra alternativ. Om termen står i en remiss eller behandlingsplan är nästa steg att be den ansvariga mottagningen precisera metod, ämne, mål och risker innan du tar ställning.

Vanliga frågor

Är kemisk sympatektomi samma sak som sympatikusblockad?

Begreppen används ibland överlappande, men kan avse olika behandlingar. En sympatikusblockad kan göras med lokalbedövningsmedel för tillfällig nervpåverkan, medan kemisk neurolys avsiktligt skadar nervvävnad. Be därför läkaren förklara vad som ska injiceras och vilken slags påverkan som avses.

Är effekten av kemisk sympatektomi permanent?

Det beror på metoden och går inte att avgöra enbart utifrån namnet. Lokalbedövningsmedel kan ge tillfällig effekt, medan neurolys är avsedd att ge mer långvarig nervpåverkan. Varaktig nervpåverkan är inte samma sak som garanterad livslång behandlingsnytta, och du ska inte förutsätta att behandlingen kan återställas.

Kan kemisk sympatektomi användas mot fotsvett?

Kemisk sympatektomi har beskrivits vid lokal överdriven svettning, men lämpligheten behöver bedömas individuellt av en specialist. Information om lumbal behandling mot bensmärta eller cirkulationsbesvär visar inte i sig vilken effekt du kan få på fotsvett. Be om en jämförelse med andra relevanta alternativ för fötterna.

Vem ska jag kontakta om behandlingen nämns i min remiss?

Kontakta mottagningen som skrivit remissen eller den specialistmottagning som ska bedöma dig. Be dem förklara om avsikten är smärtbehandling, behandling av cirkulationsbesvär eller behandling av svettning. Hidroxas kundservice besvarar frågor om jontoforesmaskinen och dess användning, men bedömer inte lämpligheten för kemisk sympatektomi.